Åter till förstasidan



E-post: info@jltand.se
Plusgiro: 16 08 44-7

 

Aktuellt

Styrelse

Länkar

Historik


För att återgå till förstasidan - klicka på JLT-emblemet med S:ta Apollonia


















  Håkan Enochsson vid provningen 10 mars 2005. Foto: Pehr Ejmefors. JLT-vinprovning blev succé

Rapport från torsdag 10 mars 2005 -
vinprovning med Håkan Enochsson

Av George Estlander


Den 10 mars samlades tjoget förväntansfulla JLT-medlemmar på Esters Bar & Kök för att lyssna, sniffa och sörpla. De flesta kom i god tid men Håkan höll oss alla på sträckbänken, inte en ... släpptes över bron förrän han var helt klar med allt. På klockslaget slogs dörrarna upp och vi hälsades välkomna av Håkan. Framför oss hade vi fyra glas med rött innehåll, vitt bröd och papper. En del kunde inte hålla sig utan ett antal näsor dök direkt ner i glasen.

Håkan kallade till tystnad och höll en lysande föreläsning om vin och vintillverkning. Han började med att tala om att vin är som vi människor. De är individer. Som unga kan de vara kantiga och till och med vassa men med tilltagande ålder mognar de för att som vi kanske bli övermogna. En del mognar med vördnad och andra blir bara gamla och trötta. Han framhöll med skärpa att det inte finns några rätt eller fel vad gäller viner och vinsmak. Var och en har sina egna referenser till doft och smak. Han gick sedan in på att tala om dofter, var vi känner vilka smaker och hur vi kan förnimma doft. Samtidigt eftersökte han doftforskning. Trots idogt sökande på nätet hade han endast hittat ett fåtal studier i ämnet.

Nu var det dags att lämna teorin och närma oss det vi alla längtade efter men först lite provningsteknik. Hur hålla glaset, snurra vinet, titta på brämen (zonen precis i kanten av vinet när man håller glaset i 45 graders lutning) och hur sörpla. Vi fattade så det första glaset, inte om kupan utan om halsen eller foten, och snurrade innehållet utan att skvimpa ut något. Tjoget näsor dök ner i glaset och djupa andetag togs. På frågan om vad det doftade kom först ett par tvekande men efter hand allt fler förslag: cigarrlåda, lakrits, stall, gammalt ... och till allt nickade Håkan och sa jaha. Vi konstaterade att brämen var åt det bruna hållet och att vinet var relativt ljust. Detta skulle, enligt vad Håkan tidigare sagt, innebära att vinet hade några år på nacken. Vi fick så ta en klunk i munnen, sörpla och snurra runt den innan den försvann ner i halsen. Jodå, smaken infriade vad doften hade lovat. Vi var överens om att det var ett vin som kunde passa till lite lättare mat.

Glas två visade en mörkare färg, kraftigare doft och vi tyckte oss här förnimma en vaniljton. Vinet var klart bättre än det första och skulle nog passa bra till kraftigare mat. Så gav vi oss på trean som var betydligt tuffare. Ännu kraftigare doft, en bräm som gick mer åt blårött och en härlig eftersmak. Håkan höll en lång utläggning om vinets fader. Så kom då fyran och man kunde bara var förväntansfull, ty alla var nu på det klara med att Håkan hade en stege som var tvungen att sluta med ett kanonvin.

Av sorlet och kommentarerna att döma hade nu den viningrediens som kallas etanol börjat verka och lovorden haglade. Till det sista vinet kunde vi inte spontant hitta någon mat utan tyckte att det inte behövde något sällskap utan klarade sig bra själv. Alla höll nu på att försöka komma underfund med vad det var vi druckit. Tvåan med sin vanilj var nog de flesta på det klara med. Rioja. Mycket riktigt Conde de Valdemar 1997. Mig satte han på pottan då jag tyckte att det första vinet kändes klart äldre än det andra men si det var fel. Det första var en Periquita (Portugal) från 2000. Lite tröstade jag mig med att det var en skillnad på 180:- riksdaler i kvalitet. Trean var en australiensare och fyran en Santa Sofia Amarone (Italien).

Innan vi gick hyfsades en del glas och konstigt nog var det tomt i alla utom det första. Håkan avtackades av Tore och alla gick ut för att avnjuta en sen middag bestående av tapas. Stämningen var hög och alla tyckte sig ha haft en både givande och trevlig kväll. Rop om da capo hördes och om intresse finns så har Håkan lovat en repris i höst. Vid pennan eder tf. ordförande som var den ende som spottade i papperskorgen och själv körde hem. Detta bara för att bevisa att det går att prova vin utan att svälja.